Återigen gör han oss stolt vår produktkompis. Idag kammade han hem ett designpris som gav oss ett litet erkännande från värdefullt håll för det slit vi lagt ner. Raggar nu producenter för denna lilla läckerbit!
Formbruket kallar vi oss, följ oss på twitter där uppdaterar vi lampans resa.
I dag åker jag till Nässjö för näst sista gången, i morgon avslutar vi utbildningen Produktutveckling med möbeldesign och till hösten blir det en kandidat i ämnet men just nu är jag här och nu och det betyder, inga fler resor, ska bli så skönt att avsluta det kapitlet. Jag känner mig stolt över vad jag åstadkommit under de här två åren. Jag har lärt mig otroligt mycket även om det finns oändligt mycket mer att lära. Att trots livets påminnelse om och om igen under min studietid så gick det, jag tog mig genom det med goda resultat och med fyra nya möbler på min meritlista. Nu laddar vi för de sista två dagarna och hoppas att det finns ett par minuter över till annat i eftermiddag efter en vecka utan en endaste liten paus.
Och detta firades med en helg i Treviso på ett underbart vackert riddarslott. Vi har njutit av sol, utsikten, spa, massage, fina måltider och druckit åtaliga glas av Prosecco.
På söndagen körde vi runt bland vingårdarna i regionen som tillverkar just Prosecco och jag var tvungen att nypa mig om och om igen för att förstå att den vackra omgivningen var på riktigt. Vi hittade en vingård som hade öppet hus med vinprovning, live jazz och en känd kock som stod för lunch menyn.
I söndags firade alla sina mammors stora dag. Jag låg på mage på Matildas altan och hade ont i magen. Dagen innan var jag på A6 för att köpa en present till min syster från A och A, jag fick ett hårt slag i magen när jag steg in genom dörrarna till köpcentret. Överallt stod skyltar med presenttips till lilla mamma. I huvudet hade jag hundra förslag på vad vi skulle köpa, den där dualitvispen som hon aldrig fick eller en ny brödrost, eller kanske en fin tunika från odd molly som hon bar med sådan stilsäkerhet. Självklart unnar jag alla mammor i världen att bli firade men just i år skulle jag vilja slänga alla blombuketter och trampa på alla presenter för min mamma finns inte här och jag kan inte skämma bort henne längre.
Några andra jag kan skämma bort är mormor och morfar som firade 62-årig bröllopsdag på mors dag. Om jag och Rickard skyndar oss så skulle vi kunna nå upp till de antal år med så låt planeringen börja. Familjen åt en lunch i Fjällstugan tillsammans, alltid lika gott och med otrolig utsikt över Jönköping. Lilla A konstaterade också att Rickard var på bild inne i kyrksalen där ett porträtt av Jesus blickade ut, gör det här mig till Jesus brud?
På Milanomässan visades en hel del keramik och nu har dessa fat och skålar fått mitt hjärta att slå volt. Älskar de mjuka linjerna och hur de får materialet att se ut som att det kommer att smälta genom fingrarna när man lyfter upp det. Just dessa fat är så tunna och det gör dem så eleganta. Jag vet vad jag ska önska mig i 25-årspresent!
Sommaren är här!! Solen strålar in genom rutan. Lunchen avnjuts utomhus med solbrillorna på. Lägenheten är överhettad. Parken är full med folk och alla är glada. Och jag har skapat mig ett nytt beroende: GB's iskaffe Cafe Zero Espresso. Den är väldigt söt men väldigt god. Är man som jag ett stort fan av både glass och kaffe så är detta en perfekt kombo! :)
Av naturen är jag gjord som sådan att jag älskar att ha många bollar i luften, det har alltid inneburit ett högt tempo och lite tid till att stanna upp. Men nu har det tagit stopp, nu har kroppen sagt i från och läkaren med och nu är det tid att ta det lugnt för man klarar tydligen inte hur mycket som helst. Men att se sanningen i vitögat med allt vad det innebär, sorg, förtvivlan, oro, glädje, förnuft är betydligt lättare sagt än gjort. Jag har jättesvårt att säga nej och inte ta på mig saker, att förstå att jag inte reder ut allt men nu ska jag lära mig. Jag skriver för att sätta ord på vad jag känner och var jag befinner mig i det och det hjälper, jag söker inte medömkan utan snarare svar på mina egna frågor. Jag bevarar mina tankar här med er. Jag tar en dag i taget och jag började med en resa till Stockholm och den människa som tar hand om mig som om jag vore av guld.
Igår blev jag inbjuden till Sophie, en fransk kompis, på Fransk kväll. Med inbjudan kom uppmaningen om att ta med fransk mat och franskt vin, samt klä sig och uppföra franskt. Vi var ett gäng tjejer som avnjöt goda ostar, ank lever och Sophie visade oss hur man "på riktigt" ska smaka på ett vin.
En mulen och grå dag så underhåller denna kvartett på bästa sätt. Har ni inte sett serien så ge den en chans, de här fyra kommer inte att svika er en sekund
När jag förra veckan kom tillbaka till Amsterdam efter en vecka i Sverige fann jag min cykel i ett väldigt knivigt tillstånd. Någon okänd vänlig själ hade av okänd anledning tagit bort min kedja från kuggarna, tvistat kedjan till en 8 och satt tillbaka den igen. Detta sätter mig i en position där jag kan varken trampa pedalen framåt/ bakåt.. eller ta bort den! Ett väldigt roligt skämt kan tyckas om man känner personen i fråga.. Men har någon orkat trixa med min cykel i 20 minuter för ett litet ”practical joke”? Eller har jag fiender som lurar i grannhuset? Nåja.. orkar inte reflektera så mycket utan har fått använda mina två ben att promenera till tågstationen istället.
Senare under samma vecka var jag lite nedstämd och tänkte att en friskt promenad i det sköna vädret skulle hjälpa.. När jag gått ett varv i parken med pumpande musik i öronen och härliga människor, hundar och motionärer runt omkring började allting flyta på. Jag kände att allting flöt på och tänkte för mig själv ”Livet är inte så pjåkigt ändå”.. Just DÅ small det till.
Som i slow motion flög jag framåt, gjorde en kullerbytta på asfalten och landade med en cykel och cyklist på mig. Vilken chock! Från ingenstans blev jag attackerad av denna tjej och hennes cykel. 5 andra fotgängare fick hjälpa oss på fötterna och när jag ifrågasatte hur tusan hon kunde missa att jag gått där såg jag fipplandet med mobilen och ett nervöst dåligt samvete. Tjejen hade textat på mobilen och helt missat att jag gick där med paraplyet i högsta hugg och körde rakt in i mig.
Jag var helt oförberedd som tur var, vilket medförde att min kropp var helt slapp och flexibel. Ingen skada eller skråma på kroppen, så jag putsade bort dammet och gick hem igen.
Ska ta pappas tips på allvar.. Jag ska köpa en frigolithjälm!! Trots att jag inte har en fungerande cykel kan jag bära den även när jag strosar i parken. Man vet aldrig i när cykelolyckan är i närheten. Så alla ni där ute: Bär hjälm!
När pappa fyllde 65 förra sommaren så kom mamma med idéen att vi skulle ge honom en biljett till Göteborgsvervet. Sagt och gjort, ingen trodde väl egentligen att han skulle utföra loppet men efter att mamma dog så har han hittat ro i att motionera. Så i lördags stod han på startlinjen och tillsammans med Gunvor (mammas väninna) tog han sig runt på en riktigt bra tid. Vi barn kan inte säga annat än att vi är stolta över honom. Han visar sig bara starkare för var dag, älskade pappa.
Efter frukost gick italienaren och la sig i soffan och slumrade in igen. Så här sitter jag nu och mumsar jordgubbar, kollar BBC "nyhetsmorgon", knapprar ¨på datorn och väntar på att gå ut i den strålande solen. Blir en lugn och skön söndag med strosande i Jordaan, några kaffestopp och grillad tonfisk till middag!
Var ute o gick i parken efter jobbet igår. Lite smått sliten, stressad och vädret var grådaskigt med småregn som droppade på mitt huvud. Då plötsligt kom doften... den ljuvliga doften av hundkex efter ett sommarregn!! Plötsligt blev jag 11 år, hade oändligt långt sommarlov framför mig, sprang barfota på trädgården och var kär i grannpojken. Total lycka! Alla känslorna bara bubblade och just så enkelt spred sig en enorm lycka i hela kroppen..
...en av punkterna på listan över mat och dryckesförbud. Just nu hör mogont mer till vanligheterna än ovanligheterna. Jag börjar få rutin på det här med att ligga i horisontellt läge efter någon form av matintag. Stress eller felaktiga matvanor är tydligen det som orsakar symtomen av magkatarr och jag chansar på en stor blandning av dessa två. Jag har blivit rekommenderad att äta kokt mat, kyckling, fisk och allt annat som känns konstigt att slänga ner i bubblande vatten men det är nog värt ett försök ändå.
Musiken har blivit jätteviktig i min sorg, jag lyssnar ständigt på texter som kan sätta ord på vad jag känner när det är svårt att själv formulera dem. Laleh tar steget ut och sjunger om döden i just rätt tid för mig och hon gör det enkelt och rakt på sak, hon får ämnet att bli lite mindre tabu. Det är ju trots allt det mest naturliga som finns. Hon förverkligar också känslan som kan infinna sig i mig vissa dagar, hur lycklig man faktiskt kan vara över livet och över det som finns i det och det som en gång funnits, kanske för att hon själv förlorat en förälder.
Melissa Horn har spelats på repeat sen den dagen jag förstod att hennes texter hjälper mig. För någon vecka sen hittade jag en låt som jag säkert lyssnat på 100 gånger men som nu gav mig så mycket mer än bara en melodi. Hon fyllde i där orden inte räckte till och hela sången beskriver mina känslor inför var jag är och jag såg vad det är jag måste göra för att hitta den jag är.
Okej, BARA för att vi är inne på naglar. All cred till OPI som liksom verkar ha tagit monopol på nagelsverige men enligt mig så är det ändå ett nagellack som står ut mest av allt. Fanns tidigare inte att få tag på i Sverige men kan nu köpas på Kicks. essie!
Fyra dagars stockholmshelg och så är han på plats, något åt det hållet i alla fall. Bilder på lägenheten får vänta då mysfaktorn inte är som den ska ännu, men han har så han klarar sig och lite till. Vår huvudstad bjöd på både det ena och det andra, jag tror mycket väl att jag kan komma att trivas såsmåningom. Jag slängde ner promenadskorna i väskan och tur var väl det för det har gåtts en hel del, i city, runt city, på IKEA, på Barkaby outlet, i Hagaparken och runt Gärdet, lokalsinnet blev inte mycket bättre men läsa karta kan jag till skillnad från min andra hälft som bär golfklubba till skogs av rädsla för vildsvin och inte förstår varför norr måste vara åt norr och så vidare. Träffade en hel del trevliga människor med som jag inte sett på länge, länge.
Jag anser mig ha en förstaplats på den inofficiella tävling som pågår inom vårt gäng vad gäller nagelkreativitet. Den är ju inte häpnadsväckande på något sätt men den är mer uppseendeväckande än ett par röda enfärgade naglar. Jag ingår någonstans i denna community som uppstått, jag följer själv tre av dessa instagrammare. Mitt intresse sträcker sig långt, jag målar gärna naglarna i olika mönster ett par tre, fyra, fem gånger i veckan. Tålamodet tryter på många andra plan men vad gäller naglarna så får de gärna lite extra omsorg en tisdagskväll. Så ni som inte orkar själva (elinor med andra), jag erbjuder här med mina tjänster, kan inte utlova några större konstverk men lite olika färger och mönster ska vi nog kunna trolla fram!
Neon har inte nått Björngatan men ska ge mig ut på jakt, gillar inspirationen, tack E.
För alla er där ute som håller på med era naglar. Jag vet ju att det pågår en inofficiell tävling om vem som är mest uppfinningsrik etc. inom vårt gäng. Mottog till och med tips om någon på instagram som enbart postar bilder på naglar, så tydligen håller det på att växa fram en hel community omkring denna livsviktiga syssla. Näst intill livstil?Ok, mitt intresse sträcker sig bara så långt som till att jag inte vill ha fula naglar, men måla stup i kvarten är inte min grej. Kanske för att jag anser mig som ett hopplöst fall med alldeles för svaga naglar (och för lite tålamod)?
Här kommer enligt min åsikt den hetaste nagelkonsten just nu - i neon såklart! Det krävs perfektion, var så säker (se högst upp till höger). Hela bildserien är lånad från connected to fashion.
I dag blev det tidigt, väldigt tidigt. Kvart i sex ringde klockan och tio över stod Sarah utanför dörren och väntade. En och en halv timma senare satt vi med frukost på Sportlife efter ett indoor walking pass, då kom den, allergin. Nu är den värre än den har varit på riktigt länge...är det pollen eller träningsallergi, besöken på gymmet har ju varit mindre frekventa det senaste så kan jag ha skapat mig en allvarlig allergi mot allt som har med svett och träningsvärk att göra. Bäst att ta det lite lugnt ett tag? Eller kanske inse att det är pollen i luften och att jag inte kan skylla på något annat. Nu ska jag göra vad jag kan för att sminka över min röda näsa och hälla droppar i ögonen innan jag tar mig till kontoret.
Jag vill uppmärksamma ett projekt som drog igång 2009 av fotografen Juliana Wiklund. Efter att ha fotat en familj med en svårt sjuk mamma så insåg hon bildernas betydelse när en älskling försvinner från oss. Hon startade projektet Essence Vitae som betyder Det viktigaste i livet och snart nappade fler fotografer och i dag erbjuder 35 fotografer sina tjänster till familjer med små barn där en familjemedlem har en allvarlig sjukdom. Vackert tycker jag, att människor använder sina kunskaper och talanger för att hjälpa andra att tackla det som är svårast här i livet, att förlora någon man älskar så djupt.
