Skämt åsido

När man jobbar i en Teliabutik finns det ett skämt som alltid dras. Det sägs säkert flera gånger om dagen, varenda eviga vecka. Kunden i sig tycker att de är jätteroliga när de drar det, och vi som jobbar väntar liksom på att det ska komma och drar på smilbanden lite av ren artighet när de väl säger det. Men egentligen är det det tråkigaste skämtet nånsin och jag kan inte beskriva den uppgivenhet man känner när det återigen kommer på tal och man tycker synd om stackaren mitt emot som faktiskt tyckte att de har någon form av humor. Skämtet dras när man frågar kunden vad det är för mobilnummer de har. Till en början kan de ibland se lite genanta ut när de tänker på att de faktiskt inte vet svaret på frågan, men sen finns de även de som faktiskt inte tycker att det är något man borde veta. Oavsett reaktion på frågan så dyker skämtet upp oftare än jag ens vill tänka på. Och här är det:

 - Det kan ju inte jag, Man ringer ju aldrig sig själv. Mohahaha

Precis som om jag som frågade är den mest dumma person som faktiskt tror att man ringer sig själv. Min reaktion på det eviga skämtet är ofta väldigt vagt och jag tycker ändå jag är bra på att dra på ett leende då och då. Kunden blir nog ofta lite besviken på att skämtet inte riktigt gick hem och att bruden mitt emot står med ett stenansikte och enbart väntar på att kunden ska säga sitt telefonnummer som jag faktiskt tycker att man borde kunna. Skämtet dras oftast av medelålders kvinnor som räddas av det faktum att de skrivit upp numret på en minimal papperslapp som ligger och skräpar bland mynten i plånkan, eller av en fastklistrad papperslapp på baksidan av mobilen. Men allt som oftast är det vi i butiken som får rädda den stackars humorfria kunden med att fråga efter personens personnummer, ett nummer som de ofta kan men som de ibland skäms över då de vill tro att de är yngre och roligare än de faktiskt är. 

Så goda vänner, lär er era telefonnummer! Det sparar oerhört mycket energi för oss stackare som får höra samma skämt i ur och skyr, samt underlättar om en snygg kille kommer fram till er i mataffären och ni vill slippa dra fram mobilen med den fastklistrade papperslappen på baksidan, som gärna ska ha gulnat lite för att den suttit där alldeles för länge.

skratt_135047999_197410051.gif


/ Julia

Medljus

Nu har jag gett liv åt min fotoblogg som stått orörd alldeles för länge, ge den gärna en ny chans!
-Sara

I´m addicted I suppose

Har dragit på bikinin och ska ut och lägga mig i en park här i Stockholm med en bok en tidning och en flaska vatten, allt som behövs för att underhållas ett par timmar. Jag måste bara göra lite reklam först, GIRLS ta en titt på denna serie, ni kommer inte bli besvikna. Fyra tjejer, helt olika personligheter och de fångar det så klockrent. Jag gillar att serien är så brutalt ärlig och att varje avsnitt slutar lite melankoliskt. Lite serietips för de regniga dagarna helt enkelt!
 
Ha en skön dag i solen
-Sara
 
 

Kvällens soundtrack

Fönstret står öppet och utanför kvittrar fåglarna i takt till Coldplay som hörs från en annan lägenhet. Jag kom just att tänka på vilket kollektiv Torpa kan kännas som, från lägenheten på tredje våningen hörs både det ena och det andra. Gräl mitt i nätterna när folk vandrar hem från krogen, barn som binder upp presentsnöre över vägen för att orsaka trafikkaos för bilisterna, pojkar i tonåren som får för sig att det är ok att hoppa på motorhuven på andras bilar eller som i dag, hög musik som ekar mellan husen. Coldplay, ett band som ger mig alla typer av känslor som jag inte vill ha. Jag blir ofta ledsen av deras musik och likaså i dag, nu har jag bara inte valt att spela den utan får snällt stänga fönstret för att någon annan valt att lyssna på deras egentligen fantastiska musik. I dag fick den mig att sakna mamma så mycket så jag vill skrika på den där som spelar att stänga av. För det är ett av problemen med sorgen, att helst av allt vill man slippa den, kanske till och med så desperat att mer energi går åt till det än att faktiskt sörja. Trots att jag vet det så försöker jag mer än ofta ändå att fly den genom att sysselsätta mig och dra på smilbanden. Det finns inget rätt och fel men ibland kan det vara bra att möta den och faktiskt gråta en skvätt eller på annat sätt få ut den så det ska jag försöka lära mig. Det finns de som säger att det blir bättre med tiden men det gör det inte, jag saknar min mamma mer för varje dag och det blir värre, saknaden blir större, för var dag som går är ytterligare en dag utan min mamma och det är inte bättre på något sätt men jag lär mig hantera det. Jag lär mig hitta sätt att leva mitt liv utan henne fysiskt här, men o vad det gör ont och tiden gör det inte lättare. 
 
-Sara
 
 
 
 
 

Gifter inte du dig med honom så gör jag det

 
 
-Sara

En hemgjord förändring

I oktober var det fyra år sedan jag och Rickard flyttade in på älskade Björngatan. 45 kvm har varit alldeles nog men nu behöver det hända något. Boendet måste få sig en makeover helt enkelt. Toaletten är nyrenoverad och underbar, men vid renoveringen flyttades dörren och hallen ser nu inte lika rolig ut. Vi har varit i tapetjakt och nu tror jag att jag hittat en tapet som ska få pryda två väggar. Säg vad ni tycker och ge gärna fler tapettips!
 
 
-Sara

En hyllning till kärleken

Hej vänner!
 
Tänkte att jag skulle återuppstå med ett litet kort inlägg för att visa att jag inte svikit denna kära blogg. Nedan finns en film jag hittade häromdagen, som får tala för sig själv. En hyllning till kärleken i livet, i alla dess former!
 
Kram på er
 
- Amanda 
 

Kanon

Med risk att låta överdrivet nöjd så vill jag börja med att tacka vännerna som jag spenderat helgen i Trysil med för en kanonhelg och sedan ge helgen fem av fem möjliga. Det blev ingen vilohelg snarare en helg där kroppen fått vad den tål. Jag låter bilderna tala och hoppas på en liknande tripp även nästa år när en lika stor skara fyller stora 25!
 
Tack för helgen
-Sara

Sommar!!

För alla gladlynta instafriends har det förmodligen inte passerat att jag de senaste dagarna spenderat min tid i Borlänge och på Peace & Love. Euforisk och dödstrött återvände jag med vän hem tillbaka till Göteborg i söndags och sen dess har det varit jobb för hela slanten. Åter till festivalen var upplevelsen såklart som alltid på festival magisk och befriande på alla sätt och vis. Jag var där på uppdrag av Plan Sverige i syfte att prata om barns rättigheter och hur de påverkas av naturkatastrofer och miljöförstöring. Läs gärna mitt inlägg på http://blogg.plansverige.org/ där jag gäst bloggade igår :) 

 

Spelningarna var av delad kompott, till stor del sagolika och däribland Deportees, Mumford and sons (!!!!!), KENT (jag ville springa genom en betongvägg), Albin Gromer, The-Dream OSV.. Rihanna bjöd på en påkostad show och var grym på att skaka rumpa men så mycket mer än så bjöd hon till min stora besvikelse inte på..

 

Umgänget var fläckfritt, nya ansikten och alla lika goa, glada och inspirerande! Allt som allt fem av fem plus!

 

 

- Krille 

 

 


Nu bär det av

Vi är inte så många 25-åringar men 25-årsresan blir av ändå och i dag bär det av till Trysil i lånad jeep. Jesper var snäll nog att utan avgift(?) låna ut sin bil så vi kan trycka in fyra förväntansfulla vänner. På fredag utökas sällskapet och som det ser ut så bjuder de norska fjällen på sol och värme. Helgen kommer att fyllas av vandring, klättring, god mat och dryck och förhoppningsvis något dopp i Trysilälven. 
Nu några timmars jobb innan avfärd!
-Sara

Se och lär

Vad mycket man kan lära av människor runt omkring, fantastiska saker som kan göra stor skillnad eller små saker som kanske bara gör skillnad för dig. Jag har en svägerska som är världsmästare på listor, hon gör listor på allt. Det sitter alltid en post-it på ytterdörren med en liten notis om något som inte får glömmas. Hon är listornas drottning, under planeringen inför deras bröllop så skrev hon så många listor så till och med stora A då 4 år gammal började skriva/rita listor för att planera sin "vardag". Jag har nu hakat på. Jag har gjort en aktivitetsplanering över min sommar för att få så mycket som möjligt gjort och jag kan verkligen rekommendera det. Det bästa med listan är när man kan sätta ett stort kryss efter en uppgift och veta att den är slutförd, det ger tillfredsställelse för en människa med noll diciplin emellanåt. 
 
 
Sov gott och lycka till med listorna!
-Sara
 
 

RSS 2.0