Skor

Nu är jag i Huvudstaden igen, denna gången under lite längre tid, skönt. Sitter och skriver min hemtenta under Rickards jobbtimmar och umgås med honom på kvällarna, kommer bli kanon.
 
Har hittat ett par finfina skor på nätet som jag ska gå och ta en titt på någon dag när jag får en stund över. Här är godbitarna, de blir kanonfina till vintern! Ha en skön kväll! -Sara

en BLÖT puss!

Vill bara komma in här och göra ett litet, litet avtryck. Mest för att säga att jag, även om jag inte visar mig här allt för ofta, tänker på er alla älskade vänner!

Så denna bild får representera min kärlek och saknad till er alla vänner mina hjärtegull ;)

PUSS! - Amsing

Kanelbullar och guldflaskor

Igår hade jag en sådan där dag när allt bara rullade på. Trots att ögonlocken öppnades så sent som 10 så hade jag bakat bröd, tagit en promenad och bakat kanelbullar innan klockan va 13. Efter det fortsatte dagen i samma tempo, hämtade skräp i Kaxholmen, gick på möte om min dekorationsinsats om ett par veckor,  20 minuters kvalitetstid med Mimmi och Jonas, 20 minuters kvalitetstid med fastrar, pysselkväll och kvällsmat med goda vänner och sedan somnade jag gott. Dagen kommer inte gå i riktigt samma tempo men den ska läggas på mitt projekt som behöver lite omsorg. Frukosten är intagen och nu flyttar jag från soffan till köket för att hugga in i viktigheter. Ikväll kommer Rickard hem, det gillar vi.
 
Ha en skön höstdag!
-Sara 

Julia, Julia vart är du?

Jaha nu sitter jag här, väntandes, lite uppgiven över att inte veta om klockan har ringt där på andra sidan jorden för att väcka den unga dam som jag bestämt skypemöte med för en kvart sedan. Till min tröst har jag hennes blogg att läsa på, där kommer hon till liv minsann, och som hon skriver. Har ägnat de sista 20 minutrarna åt att läsa om hennes inlägg (då jag läst genom alla en gång och hon fortfarande inte tycks ha vaknat) och inser att mitt kommenterande kan förbättras, ska jobba på det älskade vän. Jaha, hon sover nog gott så jag ägnar henne en sång (ifrågasätt nu inte min musiksmak, det här är faktiskt internt) och gör mig klar för sängen. 
-Sara

Är det du Julia?

Jag sprang på en artikel från SmålandsPosten, Stilpåstan och där hittade jag ett par 22-åriga fötter. Är det vår Julia Lysén som blivit fotograferad från knäna och ner? 
 
Jag har spenderat helgen och början av veckan i Stockholm, ett evigt farande melan två boenden men det är värt varje sekund på buss och tåg. Har haft en minst sagt aktiv helg som började med besök på hemlig adress med tre fina vänner, Amanda, Hille och Sarah. Den fortsatte sedan på 20 kvadrat hos Rickard. Shopping, inflyttningsfest och Lidingöloppet som åskådare och en massa promenader. Jag går så mycket här uppe, mest hela tiden, så i går blev det till att ta hand om vattenblåsor på fötterna. 
Har inhandlat en stickad kofta (kors i taket) och en lång trenchcoat så nu håller jag mig varm i vinter. 
Nu ska jag ta en promenad ner till Saluhallen för en lunch med Amanda och Kristin som är på besök.
Ha en skön dag i höstsolen. 
-Sara

Missoni i min garderob

För en stund hade jag tänkt strunta helt i lanseringen av Missonikollektionen för Lindex men det räckte med att promenera förbi butiken för att dras in till mustiga höstfärger och roliga mönster. Kollektionen sålde slut lika fort som den kom in men trots att jag kom en dag sent så lyckades jag roffa åt mig den tröja jag spanat in på nätet. I morgon blir det en tripp till Nässjö med Ida för att se om kjolen jag dreglat över finns kvar, har hört att de inte sålt så bra i den butiken. Är det att vara en gnutta desperat? 
 
-Sara
 

Ny sambo?

Den är här och den har flyttat in, min älskade, nya vän...tänk att lite plast och trä kan värma så en frusen höstkväll. Ray & Charles Eames var duon som tog fram denna underbara klassiker. Den röda gungstolen är nu utbytt och vit och grann står här nu en RAR, designdatum 1948 och tar upp 1 kvadrat av mina 45. Lite lycka. 
 
-Sara
 

Jag talar till mina vuxna barns änglar

När vackra saker händer blir gränsen mellan glädje och sorg så fin. I kväll vet känslorna varken ut eller in. Jag tror och önskar så att mamma ser alla våra steg och hur vi lever våra liv. Ibland behöver jag henne så mycket, inte för att det inte finns någon annan utan för att jag saknar henne så. Läste en dikt hos min faster, jag tror mamma kör med änglarna där uppe så vi blir väl omhändertagna.

Jag talar till mina vuxna barns änglar
Följer ni dem fortfarande?

Bär ni deras önskningar i era händer?
Vet ni något om deras kampfyllda ensamhet
och när de förnekar er och livet
vänder ni er bort och gråter
Men stannar kvar?

De behöver er
Mera än då de var små
de behöver er förtvivlat
för ungdomen är den svåraste tiden

Allting ska göras på egen hand
man skall rycka sig lös
tänka igenom allt själv
vill inte veta av änglar

O mina vuxna barns änglar!
En mor får inte längre ingripa
Men ni får.
En mor kan inte längre råda
Men er visdom är Guds.

Dröj kvar hos mina vuxna barn, änglar!
Hjälp dem att vandra i snårskogen
att finna den rätta vägen
deras enda väg

Viola Renvall

-Sara

 


Huvudstaden

Nu är jag här igen, lika bra som alltid att komma upp. Underbara stad och så mycket tid för varandra. Startade dagen med en lååång sovmorgon, det tyckte jag att jag behövde och var värd, det tyckte dock inte mitt huvud. Jag är nu inne på femte dagen av huvudvärk som knappt känns när jag vaknar och sedan gör sig påmind så fort jag tagit mig för något. Tillbaka till sängläge med förhoppningar om att huvudet vill vara med lagom till Rickard kommer hem från jobbet. 
 
-Sara
 
 

Olika skit

Visste ni att gödsel luktar olika beroende på vilket djur den kommer från? Kogödsel luktar varmt och grisgödsel luktar kallt och riktigt, riktigt äckligt, eller ja det är ju en smaksak...eller luktsak. De luktar i alla fall olika och gödslet som vi från landet tycker luktar gott är då förmodligen vanligt hederligt kogödsel. Hönsgödsel ska å andra sidan vara i en klass för sig, det luktar tydligen vedervärdigt. Dettaa onödigt vetande kommer från en kvinna som säger att hon inte går ihop med hästar av honkön.  
Vi läser just nu en ledarskap och kommunikationskurs och detta var vad vi kom fram till under tre timmars håltimma i dag, men så har jag ju sagt till Rickard att jag har som mål att lära mig en ny sak varje dag och jag dömer inte, lukten på gödsel kan vara minst lika viktigt för vissa som den stora frågan om växthuseffekten är för andra. 

-Sara



Det här kan vi väl alla försöka med?

 
-el.

Idolbild

Varje gång september börjar gå mot sitt slut gör sig barndomen påmind på ett sätt som får övriga månader att kännas som att man varit uppvuxen hela livet. Men detta förutsätter som oftast att man befinner mig på hemmaplan vilket är vad jag just nu gör. I går hade vi öppen fruktodling här hemma på Rudenstams gården och allt gör sig påmint - äppelträd upplysta av ett solljus som till synes aldrig verkar orka sig upp i zenit, den krispiga luften och smaken av årets skörd lite väl sur men klart värdig att kallas mognen. 

Familj är en given ingrediens i allt detta och hon som drar minnet av barns ben till sin spets är ingen annan än min välklädda kusin. Inget annat kan få mig att känna mig så levande som när vi hetsar vår hispiga och älskvärda faster eller då vi tar fyrhjulingen utan lov och flyger fram genom odlingarna. Det kan låta klyschigt och det är precis så klyschigt som det låter fast helt sant och äkta. Det är betydelsefullt på ett sätt som får mycket annat att kännas obetydligt.

 

 

 

 

 

Att observera! Tar egentligen tillbaka det där sista, det är så lätt att förklara känslor med scenarion av motsatser.  Det får mig att framstå som rätt patetisk i sammanhanget. - Sluta göra de saker som känns obetydliga då! Vill jag skrika till mig själv. Varje specifik handling kan ju i sin ensamhet kännas obetydlig men har vi valt att prioritera dem i våra liv har de betydelse i det stora hela, för helheten. I alla fall vill jag tro att det är sant! 

 

- Kristin 


Mitt uppkopplade liv ligger nere

Tänkte att jag skulle klaga lite i den här delen av cyberspace också... eller nä. Jag ska bara upplysa er som inte upptäckt det ännu att min mobil strular. Skulle uppdateras men klarade inte pressen. Stackarn...nu måste den skickas i ett litet hårt kuvert till Svea Rike för lagning. Hur ska jag klara mig liksom? SÅ summan av kardemumman är att jag inte har drabbats av akut telefonfobi (som Sara skrev om i veckan) utan bara kör lite singel ett tag. "Egen tid" brukar det kallas... jag kallar det tillfällig isolering.

Har ni aldrig hört uttrycket:

"Jag har en mobil, därför finns jag"

-el.

She Creative

She Creatives är ett nätverk för kvinnor som är kreatörer inom reklam, webb och film. Vi arbetar för att skapa skarpare, starkare och mer synliga kreatörer. 
Ikväll har jag tillsammans med Stina och Hillevi gett mig in i ett nätverk av kvinnor som finns runtom i hela Sverige, inspirerande och kreativ kväll och så roligt. Matvarufabriken öppnade sina dörrar för att fylla lokalerna med kvinnor från olika kreativa yrken och tillsammans hölls She Creatives Jönköpings första möte. Hyper Island stod för workshops och Matvarufabriken för goda tilltugg och dryck. Initiativtagarna till She Creatives Jönköping är Anna Furberg, vd och copywriter på Bolt, Katrin Bååth, ad på NY och Johanna Elmqvist, säljare på Input Interiör. Vilka tjejer! 
För att läsa mer om She Creatives kan ni besöka deras hemsida eller She Creatives Jönköpings facebooksida
Tack för en (skit)rolig kväll!
 
Bild tagen av Sara Landstedt, Day fotografi, lånad från She Creatives facebooksida
 
-Sara
 

Fobier

Jag är lite nyfiken på det här med fobier. Man stöter ju på fenomenet då och då och varje gång någon nämner att de har en fobi så rycker nog många på axlarna (inklusive mig själv) och menar på att det är ett dumt påhitt. Nu har jag tittat närmare på det här och anledningen till det är min plötsliga avsky för telefonsamtal. Det spelar i stort sett ingen roll vem det är som ringer, den känsla som jag får i kroppen när telefonen plötsligt ger i från sig ett ljud är inte som den borde vara. Att telefonen för det mesta är på ljudlöst hjälper en del för då kan jag själv ringa upp den som ringt och planera mitt samtal. Det här låter lika sjukt som det är men jag kan sätta fingret på när det började och anledningen till det, det behåller jag för mig själv men att jag har en fobi vågar jag påstå. Jag tror att rädslan för att prata i telefon finns hos de flesta i en högre eller mindre skala men då oftast för samtal med personer man inte känner. Min rädsla finns där konstant och det hjälper inte om det är länsförsäkringar som ringer för att tvinga på mig en ny försäkring eller om det är mormor som ringer för att tala om att hon bakat hallongömmor till mig, hjärtat slår snabbare var gång ljuset tänds på displayen. 
Specifik fobi är en starkt överdriven rädsla för en sak eller en situation. Denna rädsla kan övergå i en panikattack när du stöter på det du är rädd för. Besvären kan bli mycket svåra och leda till att du undviker vissa ställen eller situationer.
Det ska inte behöva gå så långt men att ha något i vardagen som hindrar en från att göra vissa saker försvårar en hel del. Jag ska visa mer respekt för människor som påvisar rädsla för saker och ting för det finns och det är inget påhitt. Telofonfobin ska bli ett minne blått men det får ta den tid det tar. 


-Sara
 

Dagens outfit

Nu kommer den, dagens outfit, första och kanske sista men måste visa mina stövlar från tidigt 2000-tal. De har rotats fram ur garderoben och används nu titt som tätt. Tycker väldigt mycket om dessa skor och de blir nog höstens mest använda i skoväg. 
 
Helgen spenderar jag i Stockholm, härlig hösthelg med goa vänner.
-Sara

Studera mera

Nu är jag inne på femte året av studier, hade jag studerat samma utbildning under alla dessa år hade jag säkert varit något riktigt geni snart men nu är ju jag en av de som har svårt att bestämma sig för vad jag ska göra med mitt liv, dock är jag också en av de som inte tycker att det är så jobbigt att känna så. Jag lever för stunden och trivs bra med var jag är just nu. Det har jag lärt mig göra istället för att fundera på vad som komma skall. Ikväll är jag dock lite fundersam på hur jag blev utskicksansvarig, och då menar jag inte att utforma utskicken utan då menar jag att lägga i dem i kuverten, dra bort skyddspappret och klistra ihop dem. Till saken hör att jag under onsdagen klistrade fast adresslappar på alla kuvert. Jag vill inte se det här som ett nederlag, inte alls, jag undrar bara hur jag ska formulera just den här arbetsuppgiften i mitt CV. 
 
 
-Sara

Recycle

Kan man kalla det återvinning när man säljer sina möbler för att göra plats åt nya? I måndags vandraade både soffbord och gungstol ut för att placeras i nya boenden fast hos bekanta ansikten. Nytt möblemang gör lite för humöret och sinnet. Nog för att det kan verka ytligt men ibland behöver det hända något på hemmaplan för att man ska känna sig hemma. Får se om min sambo/särbo känner likadant när han kommer hem nästa gång. I övrigt är hela lägenhetn belamrad med tvätt i kväll. Det hänger underkläder i hela vardagsrummet som snart förvandlas till sovrum för nu väntar lite sömn innan föreläsningar hela dagen i morgon. Sov gott.
 
 
-Sara

Hokus pokus

Har varit på ett besök hos min hokus pokus vän i dag. Han hjälper mig att få bukt på kramper i magen och tryck över bröstet och tro det eller ej men det hjälper. Efter besöket tog jag en promenad för att få igång kroppen innan jobb. Nu har frukosten intagits och näst på listan över dagens sysslor är att sätta sig i bilen ut till äppeldalen och produktfotografera. Spännande att se vad det blir av bilderna. Jag hoppas dessutom på att dra igång ett projekt till, vi får se var dagen tar mig. I går kväll dröjde John Blund så jag gjorde vad jag kunde för att bli trött, en titt på det jag dragit igång räckte för att somna gott en stund senare. Nu måste jag planera in ett par dagar att jobba heltid med det här för att komma en bit på vägen. 
 

-Sara

En dröm

För några nätter sedan var mamma på besök igen, det var så längesedan nu att jag nästan börjat tro att hon inte skulle komma igen men så var hon där, i en dröm. Hon mådde rätt så bra även om hon var sjuk. Hennes ben var starkare men hon hade ont i nacken, dock såg jag inte skymten av den kudde som vi ständigt la på plats för att ta bort lite av smärtan. I himlen har man nog inga kuddar för sådant, där använder man nog bara mjuka kuddar att vila på och möjligen hoppa på. Jag och mamma tog en promenad, vi gick längs en väg och det var så vackert. Jag kände inte igen platsen alls men jag kände mammas närvaro och det gjorde mig så lugn. Vi gick och vi pratade och så var vi tysta en hel del. Det var bara så skönt att ha henne där. Det är med blandade känslor jag vaknar efter en sådan dröm. Saknaden värker så enormt men en liten bit av mitt inre har fått tillfredsställelse och det njutar jag i. 
 
-Sara

RSS 2.0