Hade för ett ögonblick glömt bort den fulaste låten i världen. Den är så ful att den skulle kunna vara bland de topp tio bästa, har inte bestämt mig. Undrar lite hur rekryteringsprocessen gick till - spännande urval!
Dagarna går så fort så man knappt hinner inse att det är ljust innan nattmössan åker på igen. Veckodagarna går ihop och man vet inte vad som är vad, vilket datum det är, eller att det är över förrän fredagsmys signalerna går igenom kroppen. Som en guldfisk blir jag lika förvånad och överlycklig när jag checkar ut på fredags eftermiddagen och lika tung känns alltid måndagen.
I helgen får jag dock finbesök av damerna Rustan som kommer över för en tjejhelg och firar min åldersnojja. Vi tre ska trängas på min minimala yta och mysa ihjäl oss i kylan. Det blir det cocktails, middag, shopping och en hel del tjöt! Så underbart!
När vi har myskvällar hos mig så slutar det ofta med att Salle, när solen gått ner, går runt och tänder diverse lampor i lägenhetens alla hörn. Samtidigt brukar hon muttra något om att vi måste ju ha det lite mysigt och du tänker då aldrig på att tända lamporna Julia. Men nu har jag lärt mig, och här är beviset. Ett litet smakprov på hur det ser ut i min nya lya, där jag just nu sitter och myser med tända ljus. Så tack Salle för att du lärt mig hur man får det mysigt i en annars väldigt mörk lägenhet.
Och Ja, ljusen i ljusstaken sitter lite snett. Jag fixar det på en gång.
I brist på annat tryckte jag på fliken populära på min webläsare, där dök Lunarstorm upp bland favoriterna (bara det är något förvånande). Jag var tvungen att se vad som fanns att spåra på denna stenålders sida som är någon form av förlaga till The social network Facebook. Där fanns inte ett skit, jag möttes av en beklagan från webredaktionen:
e"På grund av bristande engagemang så saknar LS8 möjligheterna att driva vidare sajten. Är du en driven person som känner en kallelse för projektet var vänlig och kontakta [email protected]. Vi tackar för den här tiden som vi har fått dela med er. Besök vår Facebook-grupp och berätta om ditt finaste LS-minne."
Jag har ingen finurlig slutkläm på det här, bara en notis om att vårt vardagsrum i början av 2000-talet har stängt sina dörrar, tillsvidare vill säga.
Så på riktig Lunarstormska säger jag Kjam tills vi ses igen.
Tänkte börja med veckans foton här på bloggen, dessa hittade jag på Slinkachu som går ut och hittar situationer för sina små plastgubbar. Har alltid tyckt det varit kul med denna typen av bilder, han skapar en helt ny värld för sina små kompisar.
Hur mycket jag än försöker intala mig att det vore skönt med en paus så tror jag inte att jag är skapt för pauser. Jag har en förmåga att flyga upp från stolen lika fort som jag sätter mig (en av anledningarna till att jag inte synts till så mycket här det senaste). Jag tror dock det är viktaigt att ta dem ändå. De senaste veckorna har inte tillåtit så många pauser men just i denna stund sitter jag ner med en kopp kaffe i ett alldeles tyst hus och vabbar någon annans barn. Problematiken i att vara hemma med sjukt barn när det inte är ditt eget är att det inte trillar in några pengar, dock ger det fantastiska skratt och många kramar så jag är säker på att jag vinner på det ändå.
Bor hos mamma och pappa i väntan på att vårt badrum ska genomgå en total renovering. Lite som extreme homemakeover, det ska firas med pompa och ståt när det står klart. Här ute i Kaxholmen är allt och inget sig likt. Igår blev vi (jag och Rickard) bjudna på kvällsmat hos familjen Salsborn. Hamburgare med träolja stod på menyn, tackar dig min fina, fina Elinor för en kväll där tankar och hjärna fick en paus. Erik, nästa gång bjuder vi på kvällsmat och Playstation-spelande, då ska jag slå dig i frisbeegolf, det är jag en jäkel på!
Pappa och jag har varit ute och gått. Mest gått, minst pratat. Ibland har kängan slirat till lite på isen och då har vi sagt "otäckt med halka", "ojojoj" eller liknande. Visst, vi har kommenterat lite hus och annat under promenaden men mest av allt har det varit tyst. Jag inbillar mig att hjärnan måste få vila lite från ljud ibland, åtminstone att det man väljer att säga måste vara begränsat, hålla en otroligt låg nivå och knappt kräva svar. Det som sägs bör bara handla om det som uppenbarligen ger intryck på en under promenadens gång, inget annat. Det där huset måste målas, där bor rörmokaren, här är det halt eller nu är vi snart framme.
Minimal tankeverksamhet i bruk - maximal avslappning.
Satt vid min dator häromkvällen och kollade igenom gamla bilder när detta sköna album poppade upp som en stjärna på himlen. USA resa 2007. Jag och Amanda möttes upp i London för att ta oss vidare till San Francisco. Där träffades vi äntligen upp hela järngänget. Tillsammans hade vi ett par härliga dagar med vinprovning, sightseeing, Thanksgiving i LA, shopping och lite mat och drinkar förstås. Man får tacka sina vänner för såna fina minnen.
Här kommer ett bildregn..
"Spela död"
Vinprovning på G
Go bananas i Chinatown Pose på Golden Gate bridge Frukost kaffe på Santa Monica
Då är jag tillbaka i min nuvarande hemstad Uppsala, som igår bjöd på snö, is och en väldigt hal cykelbana. Men oerhört skicklig cyklist som jag är (för det mesta) så gör det inte så mycket då jag förstår mina begränsningar och går där det är som halast. Åtminstone så kan ju våra läsare få tro det. Annars så känns det skönt att vara tillbaka i Uppsala och jag är oerhört taggad för att få lära mig mer om innovationer, projektledare och en och annan metod och teori. Har iallafall haft en alldeles underbar jul hemma i Jönnet och det har varit riktigt najs att fått hänga med er alla!!! Och om två veckor flyttar jag in i min nya lya, och ni får komma och hälsa på när ni vill!
Oj, dags att stänga ner datorn tror jag. Det verkar som om de dragit ner värsta gallret här i biblan.Jag hoppas verkligen inte att jag blivit instängd?!?!
Från en underbar person till en annan, underbara Amanda gjorde mig uppmärksam på Underbara Claras blogg, hon skriver om allt mellan himmel och jord, ibland mer eller mindre intressant men alltid med värme. Jag avundas henne och tycker om henne, hon beskriver känslan av att inte våga av rädsla för att lyckas, vilket skulle förändra så mycket, så mycket. Jag känner igen mig i Clara. Hon har klarat sig genom mycket skit men hon beskriver det med fina ord, hon förstår känslan och hon låter inte någon tala om hur hon ska må. Hon skriver:
Vissa dagar är det upp och andra dagar ner. Inte så mycket att fästa sig vid. Men när det är upp och ner är det skönt att slappna av och följa med. Gunga i vågen. Inte ifrågasätta. Acceptera det.
I morgon ska jag försöka att gunga med hela dagen, jag ser fram emot att få träffa Amanda, hennes kramar är varma och det var längesen vi kramade varandra, i morgon ska vi på teater, det ska bli kul!
Någon har cravings på melonsalladen jag slängde ihop i somras under en härlig weekend i Bavallstrand. Sanningen är att jag inte ligger bakom denna fantastiska sallad som gott och väl räcker som tilltugg till en bit grillat, nej det är min svärmor Britt som gett mig receptet, dessutom på telefon så vi får se om det blir rätt nu, mängden av varje ingrediens är inte så noga, använd efter eget tycke.
2 sorters melon t ex
honungsmelon
cantaloupe
galia
papaya
mango
färsk chilifrukt (tar du en av varje frukt så använd ca en halv chilifrukt)
När jag var I Stockholm I helgen passade jag på att besöka Lindas nya nagelshop, LAKA. Jag fick både manikyr och en väldigt behövlig pedikyr av stackars Jackie som fick slita med mina trötta vinterfötter. Åh så nöjd jag blev. Hon va så noga och det blev så fint.
Valde en helmaniky där det ingick både peeling och handmassage. Höll på att trilla av stolen så skönt var det. Och resultatet blev väldigt fint.
Kan verkligen tipsa er om att gå dit nästa gång ni åker till Stockholm. Billig vardagslyx kan man kalla det, eftersom det kostar ynka 159 kronor för en express manikyr. LAKA ligger i Gallerian och har drop in som koncept. Dessutom har dom såå många fina nagellack att köpa med sig hem. Alla tänkbara kulörer.. Bra tips till mina kära vänner som jag känner till som nagelfantaster (speciellt sara) ;)
Jag inser att jag varit tyst här ett tag. Har varit hemma och tagit nya krafter. Bryt igen och kom ihop. Precis som man behöver ibland. Åkte till sälen med familjen som var mer än behövligt. Att få kura ner sig osminkad i gamla raggsockar, omatchande koftor och en mindre vacker långkalsong. Att gå runt i nåt slags vakuum där middagen kan serveras klockan 15 eller 23, ölen kan beställas som eftermiddagsfika och frukosten är en enda stor daglig buffé. Och så skön snowboardåkning såklart.
Åkte vidare till Stockholm för att bli redo och få upp den sakta döende pulsen. Lite fest, mycket sushi och en hel del trängsel i ett galet reashopping landskap.
Nu är jag tillbaka i dammen och kände mig lycklig på cykeln i morse. Det går mot ljusare tider mina vänner. Bring it on 2012!!
Amanda Schulman skriver på sin blogg att hon är uppvuxen med "halvårslistan", tre mål att nå inom 6 månader som ett alternativ till nyårslöftet. Tycker det var ganska mycket bättre än det gamla vanliga som jag inte minns när jag la en tanke på sist...kommer inte ens ihåg vad mitt senaste nyårslöfte var.
Hemma i min familj har vi, på mammas initiativ infört en ny nyårstradition. Vi tänder tomtebloss för varandra. Ett åt gången, ett för var och en i vår familj. Det låter ungefär så här: "Och det här tomteblosset är för E. Så får vi tänka på E och hoppas E får ett bra år". Och så tänker alla på E under tiden tomteblosset sprakar och gnistrar fint i granen. En sådan grej funkar fint under familjehögtider.
Nyår 2011/2012 firades in med besked i den underbara staden London tillsammans med Lisa och Karin. Vi var på en stor fest i en gammal teater som hette Eastern Electric. Dans och stoj till monnen! Det är som de ska va på nyår! TACK Lisa och Karin för några helt fantastiska dagar i den stora staden.
