Skämt åsido
När man jobbar i en Teliabutik finns det ett skämt som alltid dras. Det sägs säkert flera gånger om dagen, varenda eviga vecka. Kunden i sig tycker att de är jätteroliga när de drar det, och vi som jobbar väntar liksom på att det ska komma och drar på smilbanden lite av ren artighet när de väl säger det. Men egentligen är det det tråkigaste skämtet nånsin och jag kan inte beskriva den uppgivenhet man känner när det återigen kommer på tal och man tycker synd om stackaren mitt emot som faktiskt tyckte att de har någon form av humor. Skämtet dras när man frågar kunden vad det är för mobilnummer de har. Till en början kan de ibland se lite genanta ut när de tänker på att de faktiskt inte vet svaret på frågan, men sen finns de även de som faktiskt inte tycker att det är något man borde veta. Oavsett reaktion på frågan så dyker skämtet upp oftare än jag ens vill tänka på. Och här är det:
- Det kan ju inte jag, Man ringer ju aldrig sig själv. Mohahaha
Precis som om jag som frågade är den mest dumma person som faktiskt tror att man ringer sig själv. Min reaktion på det eviga skämtet är ofta väldigt vagt och jag tycker ändå jag är bra på att dra på ett leende då och då. Kunden blir nog ofta lite besviken på att skämtet inte riktigt gick hem och att bruden mitt emot står med ett stenansikte och enbart väntar på att kunden ska säga sitt telefonnummer som jag faktiskt tycker att man borde kunna. Skämtet dras oftast av medelålders kvinnor som räddas av det faktum att de skrivit upp numret på en minimal papperslapp som ligger och skräpar bland mynten i plånkan, eller av en fastklistrad papperslapp på baksidan av mobilen. Men allt som oftast är det vi i butiken som får rädda den stackars humorfria kunden med att fråga efter personens personnummer, ett nummer som de ofta kan men som de ibland skäms över då de vill tro att de är yngre och roligare än de faktiskt är.
Så goda vänner, lär er era telefonnummer! Det sparar oerhört mycket energi för oss stackare som får höra samma skämt i ur och skyr, samt underlättar om en snygg kille kommer fram till er i mataffären och ni vill slippa dra fram mobilen med den fastklistrade papperslappen på baksidan, som gärna ska ha gulnat lite för att den suttit där alldeles för länge.
- Det kan ju inte jag, Man ringer ju aldrig sig själv. Mohahaha
Precis som om jag som frågade är den mest dumma person som faktiskt tror att man ringer sig själv. Min reaktion på det eviga skämtet är ofta väldigt vagt och jag tycker ändå jag är bra på att dra på ett leende då och då. Kunden blir nog ofta lite besviken på att skämtet inte riktigt gick hem och att bruden mitt emot står med ett stenansikte och enbart väntar på att kunden ska säga sitt telefonnummer som jag faktiskt tycker att man borde kunna. Skämtet dras oftast av medelålders kvinnor som räddas av det faktum att de skrivit upp numret på en minimal papperslapp som ligger och skräpar bland mynten i plånkan, eller av en fastklistrad papperslapp på baksidan av mobilen. Men allt som oftast är det vi i butiken som får rädda den stackars humorfria kunden med att fråga efter personens personnummer, ett nummer som de ofta kan men som de ibland skäms över då de vill tro att de är yngre och roligare än de faktiskt är.
Så goda vänner, lär er era telefonnummer! Det sparar oerhört mycket energi för oss stackare som får höra samma skämt i ur och skyr, samt underlättar om en snygg kille kommer fram till er i mataffären och ni vill slippa dra fram mobilen med den fastklistrade papperslappen på baksidan, som gärna ska ha gulnat lite för att den suttit där alldeles för länge.
/ Julia
Kommentarer
Trackback
