Ingen rast, ingen ro

Hur mycket jag än försöker intala mig att det vore skönt med en paus så tror jag inte att jag är skapt för pauser. Jag har en förmåga att flyga upp från stolen lika fort som jag sätter mig (en av anledningarna till att jag inte synts till så mycket här det senaste). Jag tror dock det är viktaigt att ta dem ändå. De senaste veckorna har inte tillåtit så många pauser men just i denna stund sitter jag ner med en kopp kaffe i ett alldeles tyst hus och vabbar någon annans barn. Problematiken i att vara hemma med sjukt barn när det inte är ditt eget är att det inte trillar in några pengar, dock ger det fantastiska skratt och många kramar så jag är säker på att jag vinner på det ändå.
-Sara

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0