sexvanner

Jag är lite nyfiken på det här med fobier. Man stöter ju på fenomenet då och då och varje gång någon nämner att de har en fobi så rycker nog många på axlarna (inklusive mig själv) och menar på att det är ett dumt påhitt. Nu har jag tittat närmare på det här och anledningen till det är min plötsliga avsky för telefonsamtal. Det spelar i stort sett ingen roll vem det är som ringer, den känsla som jag får i kroppen när telefonen plötsligt ger i från sig ett ljud är inte som den borde vara. Att telefonen för det mesta är på ljudlöst hjälper en del för då kan jag själv ringa upp den som ringt och planera mitt samtal. Det här låter lika sjukt som det är men jag kan sätta fingret på när det började och anledningen till det, det behåller jag för mig själv men att jag har en fobi vågar jag påstå. Jag tror att rädslan för att prata i telefon finns hos de flesta i en högre eller mindre skala men då oftast för samtal med personer man inte känner. Min rädsla finns där konstant och det hjälper inte om det är länsförsäkringar som ringer för att tvinga på mig en ny försäkring eller om det är mormor som ringer för att tala om att hon bakat hallongömmor till mig, hjärtat slår snabbare var gång ljuset tänds på displayen. 

Det ska inte behöva gå så långt men att ha något i vardagen som hindrar en från att göra vissa saker försvårar en hel del. Jag ska visa mer respekt för människor som påvisar rädsla för saker och ting för det finns och det är inget påhitt. Telofonfobin ska bli ett minne blått men det får ta den tid det tar. 

-Sara