Skynda långsamt

Av naturen är jag gjord som sådan att jag älskar att ha många bollar i luften, det har alltid inneburit ett högt tempo och lite tid till att stanna upp. Men nu har det tagit stopp, nu har kroppen sagt i från och läkaren med och nu är det tid att ta det lugnt för man klarar tydligen inte hur mycket som helst. Men att se sanningen i vitögat med allt vad det innebär, sorg, förtvivlan, oro, glädje, förnuft är betydligt lättare sagt än gjort. Jag har jättesvårt att säga nej och inte ta på mig saker, att förstå att jag inte reder ut allt men nu ska jag lära mig. Jag skriver för att sätta ord på vad jag känner och var jag befinner mig i det och det hjälper, jag söker inte medömkan utan snarare svar på mina egna frågor. Jag bevarar mina tankar här med er. Jag tar en dag i taget och jag började med en resa till Stockholm och den människa som tar hand om mig som om jag vore av guld.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0