sexvanner

I går tog jag mitt pick och pack med mig till Stockholm igen, börjar vänja mig vid att ha två platser att känna mig hemma på. Rickard jobbar hela dagarna så det blir mycket egen tid här uppe men det gör mig inte så mycket. Jag får tid att ro om mig själv, fundera om jag vill det eller bara vara de stunder jag behöver. Jag jobbar på att leva på det sättet mamma lärde mig och det går bättre för varje dag. Den bästa stunden är nu och den försvinner i ett ögonblick så lev i den. Att mamma är med mig känner jag mer tydligt för varje dag, hon svarar på mina frågor och hon lägger en hand på min kind när jag är ledsen. Små saker gör ont varje dag men jag tar mig genom dem med lite mer styrka. Att fylla år gjorde ont samtidigt som jag har människor runt mig som gjorde dagen fantastisk. Din mamma är den människa i världen som alltid gör det lilla extra för dig och skämmer bort dig lite mer än vad någon annan gör, min mamma var sådan, jag saknar det men försöker också att ta till mig det och minnas. 

Saknaden blir större och längtan efter henne enorm men i en dikt som min syster läste för mig blir hon levande varje morgon jag vaknar. 

 

När jag dör är jag alls inte borta 
fast min kropp blivit aska.
Min vän, ty med allt som susar och sjunger
skall jag komma tillbaka igen.

Genom fåglarnas kvitter i träden
genom fjärilars fladdrande slag.
Genom flingornas dans på er ruta
skall jag ge er en hälsning var dag.

Och när björkarna spricker om våren
och ni känner en varmare vind.
Skall ni ana min själs odödlighet
när jag dunlätt kysser er kind.

Och då vet ni: jag är inte borta
nej mer nära än ni kan förstå.
Genom allt som susar och sjunger
skall min hälsning med kärlek er nå.

 

Ha en skön dag i solen

-Sara